A newfound friend of mine made me think of my blog. Perhaps it is time to start writing again and considering the time of year, it is the time of my reflection period and consideration for the past, present and future.
I will not reflect on where I've been lately. It is far too much to touch pen to paper for (or fingers to keyboard in this age!). Reflections are for me alone, in my head and in my meditative state.
I will say this. New beginnings and new friendships have brought me much joy so far this year. I am managing my grief with more ease than ever before in the past 14 years.
I am valuing my moments of solitude and take comfort in the times I'm surrounded by friends and family.
I experienced grief through another person's eyes recently. It was an incredible moment to take part in something that wasn't my own grief but being able to support and comfort those that was affected by it. The joyous memories were plenty but the ones that hurt where far more severe to make the good ones shine through at times. What struck me as incredible was the massive amount of outpouring support for those left behind. Where I come from, we go to funerals to show respect for the dead, not to support the living struggling with grief. It made me realize that we as people, most often forget the amazing ability we have to comfort and support, just by being present.
Be present. In every day life, in waking moments even when you don't feel like being there. Know that your presence is valued by others and that your actions, however small, play a significant role in someone's life, at this very moment.
Hejsan!
ReplyDeleteTänkvärda saker du skriver.
Jag prenumererar på något som heter veckans pepptalk och idag kom denna text:
DÄRFÖR ÄR DIN BÄSTA TID NU
"Varför åker du 40 mil enkel resa för att gå på en fest?"
Det fanns många anledningar. Dels för att Bodil fyllde 40 år. Samma Bodil som lärde mig prata när jag var dagbarn hos hennes familj i Matfors. Att kunna tala har jag ju haft viss nytta av, kan man säga.
Men det enkla svaret var: Därför att min bästa tid är NU.
Kära läsare. Jag skriver till dig här. Ja, just dig. Förstår du att även DIN bästa tid är NU?
Kanske har du nyss kommit tillbaka till jobbet efter en härlig semestervecka. Eller en skön helg. Bomullsperioden är över. Det kan vara en grådaskig måndag där utanför när du läser detta. Fylld inkorg. Möten, samtal, jobba ikapp. Likväl är din bästa tid NU.
Du må då och då känna att du har dina bästa dagar bakom dig och att det är långt till nästa. Det är fel, min vän. Din bästa tid är NU.
Kanhända har du nyss förlorat och förlorat igen. Bara för att du tappat en rond betyder inte att matchen är över. Det spelar ingen roll. Din bästa tid är NU.
Visst finns det tillfällen då det gör för ont. Smärta som sitter som ett skärsår i känslolandskapet kan få oss att längta bort från nuet, långt härifrån. Det här är ingen lätt sak att leva upp till, jag vet. Du kanske bara vill slippa leva så förbaskat. Men jag vill ändå be dig att inte bara slå bort det jag skriver. Varför? Därför att det här är det enda du har. Trots allt.
Du är en naturkraft. Du ska vara fri att skapa. Se inte bara tillbaka på härliga minnen, utan se i huvudsak fram emot att få skapa nya. Det är din mänskliga rättighet att få må bra. Men du får hjälpa till lite själv också.
När jag såg Bodil stå där på scenen på Folkets Hus i Matfors och hälsa oss välkomna till sin 40-årsfest, med vänner från olika tidsepoker och livsperioder, kändes det som att hon utstrålade den där naturkraften. Det var som att hon påminde oss alla: "Min bästa tid är NU. DIN bästa tid är nu. VÅR bästa tid är nu."
Ibland får man göra något som kan likna en Copernicansk revolution, där man inte längre är situationens fånge. Eller föra ett krig mot vardagen, för att citera Lundell. Ett paradigmskifte. Streta emot. Konsten är att leva sju dagar i veckan, inte bara två. Det är dags att sluta ta allt för givet. Hur kan vi leva så här tafatt som vi ofta gör? Vad håller vi på med?
Varför är vi inte mer tacksamma? Varför spritter det inte mer i kroppen? För tusan, vi är vid liv! Det är stort!
Har man den inställningen, att din bästa tid är NU, då kan man också åka långt för att fira något. Då är svaret på frågan varför enkel. Då blir måndag bara ett ord, fyrtio mil bara ett stenkast och livet ett kort ögonblick som man får fånga och ta vara på.
Det var allt för mig den här gången. Du behöver inte hålla med mig fullt ut, bara du kan ta med dig vad jag försöker säga här. Budskapet. Det räcker för mig. I´m outta here.
Tack för att du läser Veckans Peptalk. Låt framrutan vara större än backspegeln och gå med huvudet högt så hörs vi igen nästa måndag!
Visst ligger det mycket i detta?!
Kramar från Sverige och Karin L
Tack Karin! fin lasning! Hoppas allt ar bra med dig och dina! kram!
Delete